När det gäller beredskap behöver alla vara förberedda och kunna agera när det är skarpt läge, därför är det en fördel att samarbeta med kommunen och andra föreningar i lokalsamhället. Krisberedskap, totalförsvar, krigsberedskap och beredskapsplanläggning är viktiga begrepp att känna till när det gäller arbetet med beredskap. Fredstida kriser och krig skiljer sig i det att vid höjd beredskap för krig eller krig träder andra lagar i kraft – krigets lagar. Men att vara förberedd på krig innebär även att vara förberedd på fredstida kriser.
Läs om de viktiga begreppen: Krisberedskap, totalförsvar, krigsberedskap och beredskapsplanläggning innan du fortsätter.
Hur bygdegårdarna kan vara en resurs vid krishändelser i fredstid
Det som nedan beskrivs som viktiga förberedelser för insatser vid höjd beredskap och krig utgör viktiga förutsättningar för att också med kraft kunna medverka med stöd till kommunen vid krishändelser i fredstid. Uppbyggnad av förmåga till verksamhet vid krigsfara och krig utgör därmed också ett avgörande stöd vid fredstida krisartade händelser.
Lagen om totalförsvar anger att totalförsvarets resurser även bör användas vid fredstida påfrestningar på samhället. Så läs vidare för att få en uppfattning om hur civilsamhället och bygdegårdsföreningar kan vara en resurs i krisberedskapen.
Hur bygdegårdarna kan vara en resurs vid krigsfara och krig
Krig innebär en exceptionell påfrestning på ett samhälle där alla mänskliga och materiella resurser måste mobiliseras för att skydda och värna civilbefolkningen och söka upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna.
Samarbete mellan civilsamhället och kommunen
De resurser föreningar och civilsamhällesorganisationer har behöver redan i fredstid ingå i den kommunala beredskapsplanläggningen och förberedas så att de kan bli en tillgång vid höjd beredskap för krig, och därigenom också bli en viktig tillgång vid fredstida kriser. Föreningar och civilsamhällets olika organisationer på lokal behöver därför söka – i gemensamma initiativ med de föreningar och organisationer som finns i kommunen – ta kontakt med sina respektive kommuner och erbjuda ett samarbete i beredskapsplanläggningen för att på bästa sätt inordna de olika resurserna i den kommunala planläggningen. Detta kräver ofta inledningsvis att en resursinventering görs för att få en uppfattning om vilka resurser som finns i kommunen inom civilsamhällets olika organisationer liksom hur de kan ingå i den kommunala beredskapsplanen.
Kunskap och utbildning
Beredskapsverksamheten kan i många fall kräva viss grundläggande kunskap om regler som gäller i fred och i krig, om hur den kommunala organisationen är uppbyggd i fred, vid kris och vid höjd beredskap. Det kan därför vara lämpligt att arrangera studiecirklar i samarbete med studieförbund för att bygga upp sådana kunskaper hos dem som i första hand förutsätts bli engagerade i att organisera beredskapsverksamheten. Det är viktigt att de civilsamhällesorganisationer som ingår i den kommunala beredskapsplaneringen för krig också får medverka i den utbildnings- och övningsverksamhet som kommunen anordnar för beredskapsverksamheten.
Bygdegårdarnas Riksförbund har tagit fram en studiecirkel om beredskap tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan – se Beredskap – Bygdegården, ett nav vid kris.
Mera specifika kurser riktade till enskilda individer i till exempel Hjärt-lungräddning, första hjälpen vid olika typer av skador och omhändertagande vid chocktillstånd är viktiga inslag i uppbyggnad av förmåga att hantera allvarliga händelser såväl i fred som i krig. Sådana kurser ges ofta av Röda Korset.
Vad bygdegårdar kan erbjuda
En bygdegård bör normalt ha en basal beredskapslåda som innehåller sjukvårdsmateriel, en radio med FM-mottagning som kan fungera med uppdragning med en vev, kartor över kommunen och länet, basmat för några dagar, viktiga kontaktuppgifter till kommun, polis, räddningstjänst. Hjärtstartare bör finnas i anslutning till en bygdegård.
En bygdegård som ingår i en kommunal beredskapsplan kan utöver det som nu nämnts behöva ha fler resurser, till exempel vad gäller förmåga till omhändertagande av flyktingar, eller i anslutning till behov av värdlandsstöd (stöd till exempelvis en räddningstjänst eller länsstyrelse då denna efterfrågar internationell hjälp).
Vad gäller bygdegårdarnas förutsättningar att medverka i den kommunala beredskapsplaneringen är de resurser som kan erbjudas av främst följande karaktär. De behöver anpassas till varje bygdegårds resurser och till de olika kommunala behoven inom dessas beredskapsplaner:
- Fungera som möteslokal
- Fungera som alternativ stabsplats
- Tillhandahålla mat och rum för vila och återhämtning av flyktingar eller nödställda
- Vid elbortfall öppna upp för tillgång till kök, värme och vatten (kan kräva kraftaggregat)
- Erbjuda skydd för olika riskgrupper eller personer som blivit utsatta på olika sätt
- Agera stöd när fältsjukhus eller värdlandsstöd behöver erbjudas
- Fungera som lagerlokal för olika insatsmateriel, sjukvårds- och skyddsmateriel etcetera
- Samordna inköp och lagerhålla vissa livsmedel samt kunna leverera mat
- Fungera som samlingsplats vid mobilisering av frivilliga
- Erbjuda lokalkännedom, kartor och vägvisning
- Bidra till spridning av snabb och korrekt information till medborgare
- Erbjuda fortsatt viktigt kulturutbud
- Tillhandahålla personal vid olika verksamheter som tecknat avtal om medverkan vid höjd beredskap
- Svara för uppföljande och stödjande verksamhet efter krig och krigsfara
Studiecirkel för bygdegårdar
Bygdegårdarnas Riksförbund har tagit fram en studiecirkel om beredskap i bygdegårdar tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan.
Läs mer om studiecirkeln Beredskap – Bygdegården, ett nav vid kris >>
