Krisberedskap är en term som avser hur olika typer av påfrestningar på samhället i fredstid ska hanteras. Det innebär att sådana kriser i princip ska förberedas och hanteras inom ramen för den lagstiftning som gäller i fred och utan att beredskapen för krig har höjts.
Totalförsvar regleras i en särskild lag som anknyter till Regeringsformen 15 kap. Detta kapitel handlar om hur Sverige ska hantera krigsfara och krig, det vill säga väpnat angrepp mot vårt land. Med totalförsvar förstås verksamhet i fredstid som innebär förberedelser för krig och sådan samhällsverksamhet som ska bedrivas under höjd beredskap för krig. Lagen reglerar också hur beredskapen för krig ska höjas.
Krigsberedskap får alltså inte blandas samman med krisberedskap. När beredskapen för krig höjs kan ett stort antal författningar träda i kraft som inte får tillämpas i fredstid. När arbete med förberedelser för krig genomförs i fredstid är det således totalförsvarsverksamhet. Då behöver utbildning och övning genomföras där sådana författningar som träder i kraft vid höjd beredskap behöver kunna tillämpas.
Beredskapsplanläggning utgörs av sådan planläggningsverksamhet som ett stort antal civila offentliga institutioner är skyldiga att genomföra i fredstid som förberedelser för höjd beredskap för krig. Det innebär bland annat att dessa institutioner ska ha en krigsorganisation som ska kunna intas vid höjd beredskap för krig.
Den kommunala beredskapsplanläggningen för krig blir den viktigaste anknytningspunkten för civilsamhällets olika organisationer att kunna medverka i totalförsvaret. Finns förutsättningar för samverkan mellan civilsamhället och en kommun i beredskapsarbetet inför krigsfara och krig skapas också förutsättningar för samverkan vid fredstida kriser.
