Handelsman Johanna Petersson (1807–1899) såg till att Hästholmen fick en rejäl hamn. Hon gick alltid klädd i svart sidenklänning av bästa kvalitet, vinter som sommar. Vid ett besök i Hästholmen bar det sig inte bättre än att hon fastnade med klänningen i en silltunna och föll i vattnet. I ilskan över detta lovade hon att ordna med att Hästholmen fick en hamn. På hennes initiativ tillkom också schweizeriet och telegrafstationen i Hästholmen.
Johanna Petersson (1807-1899) är en viktig person i Hästholmens historia. Hon föddes den 30 oktober 1807 i Brodderyd i Ödeshög, som dotter till nämndemannen Nils Eriksson och dennes hustru Stina Samuelsdotter.
Hon var näst yngst av sex syskon. Endast 17 år gammal gifte hon sig med sedermera kyrkvärden och hemmansägaren Jonas Petersson, då bosatt i Öna i Stora Åby. De bosatte sig 1836 på Ödeshögs gatugård där de ägde och brukade ½ mantal. Johannas kraft och energi räckte dock till mycket mera än att sköta sitt hushåll och sin stora familj. Hon började med att öppna en liten speceriaffär i en flygel vid gården. Denna växte och expanderade undan för undan. Hon handlade med allt – sidentyger, mjöl, kryddor och sill mm. När familjen byggde sig en ny mangårdsbyggnad flyttade affären över dit. Johanna började göra resor till Tyskland och Danmark och tog hem bl a tyger. Det var hon som ordnade med att första stensatta gatan i Ödeshögs kyrkby kom till. Hon började också med torgdagar varje tisdag. Hon såg även till att Ödeshög fick apotek.
För Hästholmens samhälle har hon haft en smått legendarisk betydelse. Hon gick alltid klädd i svart sidenklänning av bästa kvalitet, vinter som sommar. Vid ett besök i Hästholmen bar det sig inte bättre än att hon fastnade med klänningen i en silltunna eller (säger en annan version) ett tunnband brast och hon föll i vattnet. I ilskan över detta lovade hon att ordna med att Hästholmen fick en hamn. Hur det nu är med detta, var hon i alla fall en av de största aktie-tecknarna i Hästholmens Hamn- och Magasin AB. På hennes initiativ tillkom också schweizeriet och telegrafstationen i Hästholmen. Hamnen hade givetvis en stor betydelse för henne, då hon lättare kunde eftersända varor.
Johanna och hennes make ägde som mest nio gårdar, bl a Hästholmens norrgård, Jeanneberg, en gård i Slangeryd i Trehörna och en i Kulltorp i Ödeshög. Hon umgicks helst med andra handlare och tyckte om att spela vira och priffe. Hon beskrivs som på ytan kärv och barsk, men i grunden rättvis, snäll och rar. I det tysta hjälpte hon många behövande och vid något tillfälle skall hon ha räddat någon som satt i bysättningshäktet för obetalda skulder, fast denne fick först långt senare veta vem som ingripit. 1867 blev Johanna änka.
I samband med fransk-tyska kriget och den ekonomiska depressionen på 1870-talet gick hon i konkurs och större delen av hennes förmögenhet gick till spillo. Hon fick sin tillflykt i Gatugårdens mangårdsbyggnad, som hennes dotter då ägde (senare kallat Lööfska huset). Där hade hon ett rum och kök, och hade även en liten mjölk- och äggaffär, eller ”mjölbod” som hon skötte ännu vid hög ålder. I sitt äktenskap hade hon nio barn varav sju levde till vuxen ålder. Hon avled i maj 1899 och begravdes på Ödeshögs kyrkogård. Då var alla affärer stängda och samhället flaggade på halv stång. ”Kistan syntes knappt under alla kransar och buketter.”
Sedan år 2013 utses varje år en ”Årets Johanna”, en kvinna i Ödeshögs kommun som genom sin dagliga gärning anses värdig denna utmärkelse.
Beviset härför är ett halssmycke i silver föreställande Johanna i stiliserad form.