Huset byggdes 1888, renoverades 1941 och revs i början på 80-talet. Det byggdes i sten i två våningar. I bottenvåningen fanns expeditionslokal, väntsal och bagagerum. På övervåningen en bostad på tre rum och kök. Järnvägen hade två spår, ett smalspårigt och ett normalspårigt, och även stickspår ner till hamnen. Härifrån kunde man åka till Ödeshög, Vadstena och Mjölby. Hit kom även all post som fick hämtas i postboxar.
Huset byggdes 1888, renoverades 1941 och revs i början på 80-talet. Det var byggt i sten i två våningar och innehöll på bottenvåningen en expeditionslokal, en väntsal och ett bagagerum. På övervåningen fanns en bostadslägenhet om tre rum och kök. Tomten var 2000 kvadratmeter med fruktträd, bärbuskar och blommor. 1941 installerades el, vatten, avlopp, centralvärme och wc. Ägare var Mellersta Östergötlands järnvägar. Fastighetsbeteckningen är Hästholmens Hallegård 7:1.
1920 bodde stationsföreståndare Arvid Pettersson med hustru Aina och barnen Karl-Erik och Aina i bostaden och på 40-talet stationsföreståndare Birger Steen med hustru Alice och sönerna Lennart och Allan Steen.
Hästholmen hade både smalspårig och normalspårig järnväg – båda med stickspår ner till hamnen bland annat för anslutning till S/S Trafik för passagerare och gods till och från Västergötland. Den smalspåriga gick söderut till Ödeshög och norrut till Linköping. Den normalspåriga gick mellan Hästholmen och Mjölby.
Det var inte bara tåg och bussar som kom hit. På den tiden hade husen namn och det fanns inga gatuadresser i Hästholmen. Gatorna i Hästholmen fick sina namn i början av 1960-talet. Stationen var också postexpedition. Här hämtade man sin post och sina tidningar i en av de 60 boxar som fanns eller – om man inte hade någon sådan – i biljettluckan. Det var först efter 1962 som det blev gatuadresser i Hästholmen. Samtidigt kunde man få en pratstund med vänner och bekanta. På så sätt fyllde järnvägsstationen en social funktion.