”Från detta rum skulle visas film och belysningen gick också att reglera från detta rum. Men det var så litet tilltaget att filmapparaten och dess maskinist knappast fick rum samtidigt. Dessutom blev det så varmt i den lilla plåtskodda kabyssen, att maskinisten inte heller kunde vistas därinne. Ingen ventilation fanns.” Så berättar Stig Rudberg som fick vara med sin far att hjälpa till med elinstallationerna. Han var då i 14-årsåldern.

När man skulle ställa i ordning för filmvisning hämtade man upp långa bänkar från källarutrymmet under scenen. Bänkarna utgjordes av en rad med fällbara stolar klädda i tyg. Jag har själv en minnesbild av detta. Vet inte hur gammal jag var då, men bara en liten pojke.

Jag vet inte vilken omfattning filmverksamheten hade under åren eller vilka filmer som visades. I en artikel i VLT i mars 1951 berättar Gösta Sandvall att det visades skolfilmer. Men ”som biograflokal är den ringa utnyttjad på grund av närheten till sta’n.”

I mitten av 1950-talet gjordes maskinrummet om till toaletter, så då var det slut med den epoken. Filmvisningar var det även senare (bl.a. för skoleleverna), men då satte man tillfälligt upp en projektor från gång till gång.

/Alf O.