De föreningsdrivna allmänna samlingslokalerna har en lång historia.
De första tillkom på sent 1800-tal. Den första bygdegården byggdes 1919. När Bygdegårdarnas Riksförbund bildades 1944 fanns det 400 bygdegårdar, byggda av Svenska landsbygdens ungdomsförbund, SLU och Jordbrukareungdomens förbund, JUF. Bygdegårdarna kom till därför att människorna i en bygd, inte minst ungdomarna, hade ett behov av en lokal att samlas i.

Antalet bygdegårdsföreningar ökade under 1940- och 1950-talen för att se en svacka i mitten och slutet av 1960-talet. Från 1973 har bygdegårdsrörelsen ökat oavbrutet sett till antalet anslutna föreningar. I dag är drygt 1400 föreningar anslutna.

Behovet av den allmänna samlingslokalen, bygdegården, är minst lika stort i dag som någonsin tidigare.

 

Gävleborgs Bygdegårdsdistrikt. 

Inom vårt distrikt finns 63 (hösten 2022)  bygdegårdar. De flesta av dem ligger i Hälsingland.

Vår uppgift som distriktets styrelse är att underlätta för gårdarna att driva sina verksamheter och vara en samordnare med överblick av verksamheterna.

 

Varför ska kommunen samverka med bygdegårdsföreningen?

● Bygdegården är en allmän mötesplats som ger bygden liv.

● Verksamheten i bygdegården genererar ett socialt kapital och möjliggör lokal utveckling.

● Bygdegården gör att mötesfriheten inte bara är en rättighet utan också en möjlighet.

● Bygdegården ger föreningslivet en viktig mötesplats.

● Bygdegården är en viktig mötesplats för unga.

● Bygdegården gör det möjligt att nå ut med konst, film, sång, musik och teater på landsbygd och mindre orter.

● Bygdegården möjliggör friskvård och aktiverar människor i bygden.

● Bygdegården bärs i huvudsak av ideellt arbete

Bygdegården  är en resurs i krissituationer.