Karklö

Bebyggelsen på Karklö ligger samlad invid hamnen på öns östra sida. Den skyddade viken har givit byn ett gott läge med skydd för hårda vindar. Med tiden har dock viken grundats upp, varför man har tvingats flytta ångbåtsbryggan till öns västra sida.

Nere vid hamnen finns flera båthus bevarade och i sluttningen strax ovanför, ligger flera äldre faluröda bostads- och ekonomibyggnader med mycket av sin ursprungliga 1800-talskaraktär i behåll.

Bostadshusen omges av fruktträd, syrénbuskar och lönnar.

Det första belägget för bebyggelse på Karklö härrör från 1530-talet då en skattebonde finns upptagen i jordeböckerna. 1645 erhöll generalkamreraren Mårten Blixencron Karklö som donation av kronan. Från 1678 finns det en uppgift om att Karklö hade övergått i släkten Rålambs ägo. Från 1600-talets slut och under 1700-talet ägdes ön av en red olika släkter som till exempel Gripenhjelm, Mörner och Natt och Dag.

1798 såldes ön till tre bönder och marken förblev sedan i bondehänder till en bit in på 1900-talet då öns marker började styckas upp i mindre hemman och lägenheter. 1930 var öns marker uppdelade på tio delägare och 1938 hade antalet stigit till ett tjugotal.

1719 härjades ön av ryssarna och bebyggelse, lösegendom och höskörd brändes. En muntlig tradition säger dock att en av öns byggnader, skall ha skonats av ryssarna. Byggnaden finns kvar än i dag men om den är uppförd före 1719 kan inte beläggas. Huset är timrat i karolinsk stil. Ytterväggarna är klädda med faluröd locklistpanel och taket är brutet med avvalmade gavelspetsar.