Allt är bundet i ringar – några tankar i vårens tid

Alla fåglar kommit ren,
vårens glada gäster
vilken fröjd i solens sken,
vilka sångarfester!

Lärkan drillar högt i skyn,
våren är ju evigt ny,
jordens högtid börjar gry
sprider fröjd åt alla!

Jag skulle kunna sluta här, för med detta har redan allt väsentligt i ett vårtal sagts: Jordens högtid börjar gry, sprider fröjd åt alla!

Men, det finns något med våren som är mer än högtid och fröjd!

En rastlös iver och brådska driver den, en energirik frenesi som bottnar i en djup insikt om att den inte varar för evigt! Att det gäller att ta vara på tiden, resurserna, de goda förutsättningarna. Lagra energin, fylla förråden, sätta en ny generation till världen och till och med lägga undan sättpotatis till nästa vår!

Detta har livet och människor sedan urminnes tider lärt sig  – att vi lever på ett roterande klot, som med sin stadiga lutning mot jordbanan regelbundet förärar oss denna ”jordens högtid”.

• Hassel och björk vet när det är dags att öppna sina hängen
• orkidéerna när de ska sträcka sig ur ängets gräs
• tärnan och ådan när ruvningen ska börja.

Även för människan har det varit livsavgörande att kunna förstå, överblicka och förutse dessa förlopp:

• Stonehenge och Ale stenar, sommarsolstånd och midvinterblot.
• Och ”räkna med att minst sju starurar ska passera innan kajpen, ramslöken och sparrisen kan sätta fart!”.
• Fröjden och högtiden förstärkt av vårens återkommande mirakel och vetskapen att ”underbart är kort”.

Jo, fast allt det här gällde ju före frysdiskens, köpladans och charterflyget tid. Nu kan vi med smart teknik frigöra oss från årstiderna och de globala sammanhangen och drömma om att ”ha det underbart hela tiden”.

För en kort tid såg det ut som om vi kunde lyckas med konststycket!

Att med lätta klick på mobilen låta varor och tjänster från hela klotet tillverkas och fraktas till vårt hem, och när detta inte räcker, då och då, på flyttfågelvis ta oss till avlägsna platser och andra årstider.

Så långt har vi gått in i denna lättsinnets dröm, att hela klotet påverkats: klimatet, havet och Grönlandsisens kalvningar. Det skälver lätt i Asken Yggdrasil – världsträdet.

Alla vet det, alla har vi känt av det, följderna syns på många sätt.

Ja men, tekniksprång och modulära minikärnkraftverk, säger någon!

Artificiell intelligens, tillägger en annan.

Snart kommer vi med hjälp av kvantdatorer kunna ta fler och större tuggor ur äpplet i kunskapens träd. Då kommer vi kunna ”fixa klimatet” som vår halvledare nyligen sa. Några större kursändringar eller konsumtionsinskränkningar vill vi inte se.

Jo, jag är också fascinerad av den nya tekniken: Jätteflockar av formationsflygande drönare, alla Boston Dynamics dansande robotar och lydiga hundar – helt otroligt! Snart har vi självkörande bilar inte bara gräsklippare!

Men, och det är här vi måste vara ödmjuka, vi har ännu bara gläntat på porten till lustgårdens trädgård. Det är långt kvar innan min självgående gräsklippare blir så sofistikerad att den kan och vill smita från tomten, säga upp laddningsavtalet och driva fram sig själv av enbart det gräs den klipper!

– Långt kvar tills den på kaniners vis, kan göra detta 1000-tals år framåt!

Med andra ord  – våra skogar, ängen och trädgårdar är fulla av de vackraste och mest förfinade skapelser. Och lyfter vi blicken så kan vi ana en biosfär med en ofattbart rik uppsättning organismer: från lyktbärande djuphavsfiskar i Marianergravens kalla mörker, till prunkande regnskogar, långörade ökenrävar och kretsflygande kondorer. Och sedan det största miraklet av alla: att denna kör av röster formerar en livets lovsång som i årmiljoner ljuder så starkt att den till och med stabiliserar jordklotets klimat!

Det är via denna, icke artificiella, utan samlade ”biologiska intelligens” som kunskapen om överlevnad och ett hållbart samhällsbygge finns. Det är den intelligensen som jublar i vårens tid!

Ekosystemet eller naturlandskapet är med andra ord våra bästa modeller för ett hållbart leverne! Och det är genom att läsa av, knyta an till och bidra till det levande som vi kan skörda alla dess ekosystemtjänster – varav klimattjänsten är en bland många, men den mest övergripande och tvingande.

Vägen framåt? … Jo, samla gamla kunskaper, nya insikter, följa den livets stig som trampats upp av allt och alla före oss, och genom vårt agerande bidra till kommande tiders och generationers möjligheter:

– Att sprida fröjd åt alla!

Lars Gustavsson säger allt detta på ett insiktsfullt sätt i dikten: