Till Riksförbundet
Gå till distrikt

Bygdegårdens historia

Denna skrift var införd i Gotlands Tidningar 13 januari 2001 av Carin Häglund under rubriken ”Gotland för 50 år sedan”

Redan 1936 hade Dalhemborna börjat fundera på att bygga en samlingslokal i socknen men det dröjde ända till januari 1951 innan bygdegården stod färdig och kunde invigas.

”Må de rådslag som hålls i denna vackra bygdegård, bli till gagn och välsignelse för hela bygden, och må besluten fattas i enighetens tecken, utan kiv och split. Må denna byggnad stå som en symbol för den enighet och styrka som präglar folkets sinne, vilja och energi vid uppförandet av densamma. Må vi också inom oss hysa en stilla önskan om frid och fred för det land och den ö, på vars mark denna byggnads grundvalar vilar”

Så högtidligt talade bildningskonsulent Wilhelm Andersson då han förklarade bygdegården invigd. 230 personer hade samlats till invigningen, som inleddes med musik av Ernst Pettersson (Musik-Pelle) och Lennart Olsson, Visby (den blinde) som spelade menuett av Mozart. Lennart Olsson spelade sedan ett stycke av den likaledes blinde tonsättaren Blom.
Einar Rosvall invigningstalade och redogjorde för bygdegårdens tillkomst. Förutom samlingslokalen med kök, innehöll byggnaden en lägenhet med fyra rum och kök, expeditionslokal för Dalhems sparbank, provisorisk skolsal för småskolan, Scenen var tilltagen så att Riksteatern och andra kunde använda den i framtiden.
Planerna på en bygdegård väcktes redan 1936 och året därpå inköptes en tomt i närheten av den nu invigda bygdegården. men så kom kriget emellan och planerna fick skrinläggas. 1945 återupptogs arbetet och man bildade en bygdegårdsförening. Samma år köptes en fastighet som gränsade till den tomt som införskaffades 1937.
Pengar tiggdes ihop genom ett andelssystem. SLU köpte skog på rot, som avverkades på frivillig väg. Einar Rosvall och andra åkte runt i socknen och tiggde träd som sedan avverkades. Det var sällan någon sa nej. Hela projektet gick på 50000 kronor och det ansågs rimligt med tanke på byggets omfattning.

Einar Rosvall utsågs till Gotlands främste ”tiggare”. Han hade inte bara tiggt träd utan även ett piano, textilier och pengar.
En annan som särskilt uppmärksammades vid invigningen för hans insatser för bygdegården var H G Pettersson, Harstäde, men även många andra.
Riksdagsman Th. Gardell i Näs höll ett anförande, där han erinrade om de gotländska kyrkornas tillkomst på 1100- och 1200-talet och hur detta hade varit medelpunkten i socknarnas liv. Han hoppades att kyrkan även i fortsättningen skulle fungera som en medelpunkt i socknens andliga liv och att bygdegården skulle finnas vid sidan om för de mera praktiska funktionerna och i detta instämde även socknens kyrkoherde Ingemar Björck.

 

/ avskrivet av Tryggve Pettersson ordf. Dalhem Sockenförening

Information om cookies

Bygdegårdarna och dess undersidor använder ibland cookies för att underlätta ditt besök på vår hemsida. Om du inte vill att vi lagrar cookies på datorn kan du stänga av detta i inställningarna för din webbläsare. Du kan läsa mer på minacookies.se