Till Riksförbundet
Gå till distrikt
Bakgrundsbild

– Vi känner alla här!

  • Hem
  • – Vi känner alla här!


Leo Gullberg, Idun Lindström och Klara Krijger


– Vi känner alla här!

Jägarkursen hade igår prov här på bygdegården. Nu sitter vi, Idun Lindström, Leo Gullberg och Klara Krijger, vid det bord där det var lite svettigt att svara på frågor. Leo och Klara deltog, men nu är det lugnare för vi pratar skola, fritid, framtid och drömmar.

Hallen, där de gamla eleverna hängde av sig ytterkläderna och fick stå och vänta på att läraren skulle komma och släppa in dem, ligger vägg i vägg. Det var för sextio år sedan. Nu är vi i Rippes rum på Siggaruds bygdegård.

– Det skulle vara skönt om skolan vore igång idag, då hade Klara och jag sluppit åka skolbuss runt i trakten en timma varje morgon och kväll för att ta oss till Mariestad, säger Leo, 14 år, och Klara, 14 år, håller med.

Idun, 12 år, går fortfarande kvar i Lyrestad, så hon får sova lite längre på mornarna.

Vilka är dessa tre?
– Jag är en glad typ och vill vara med vänner, våra kor och grisar på vård gård, säger Klara och påpekar också att jakt är kul. Ibland åker de till Hornborgarsjöns skjutbiograf och där kan man träna och skjuta elektroniskt.

Idun vill vara en bra kompis och går liksom Klara på ridskola.
– På ridskolan får vi sköta hästarna också, rida dressyr och så älskar hon Leksands Hockey, säger hon beundrande med en glimt i ögat till oss andra vid bordet.

Leo går jägarkursen med bl.a. Klara på bygdegården och gillar att vara ute med pappa i skogen och på sjön.
– Det blir både lax och gös med hem, säger Leo. Och jag får snart också jaga uppsiktsjakt och det blir kul tillägger han.

Långa dagar
Men det blir inte mycket fritid i veckan. När bussen har lämnat av dem mellan kl 16-17 och ibland senare och läxorna ska göras, hinns lite dataspel, ridning och skötsel av djuren på gården ända med menar de.
– Jag har lite mer fritid för jag har bara läxor på måndagar, tisdagar och torsdagar, menar Idun.

Alla intygar att de är i säng vid 22-tiden eller tidigare för att orka med nästa dag.
De är ofta på bygdegården vid olika arrangemang, men nu är det tyst och stilla.

Vad vill ni göra på bygdegården?
– Jag vill gå på bio och spela minigolf här, säger Idun blixtsnabbt, som hoppas att styrelsen ska få fram pengar för att sätta igång under våren.

Klara funderar lite och säger att jägarkursen är jättebra, dessutom träffar vi också kompisar här. Det är också bra att man kan hyra in sig här för egna fester.
– Det skulle vara kul att ordna en träff för alla med epatraktorer här. Då kommer jag, säger hon och erkänner att hon gärna skulle vilja bygga en själv.

Leo lyssnar på de andra och, det märks att han har funderat en del, tillägger:
– Tänk om vi kunde skaffa ett biljardbord till övervåningen.

Alla känner redan att de får stor plats på bygdegården i programmen. Det gäller inte bara halloweendisco, myskvällar- och påskpyssel, utan även annat om de vill. Och de är inte rädda för att gå på styrelsen och andra för att fråga och ge förslag.
– Vi känner ju alla här, menar Leo.

Vad är ni rädda för?
Alla tittar på varandra och säger att ingen nära anhörig får gå bort och att våra föräldrar ska få uppleva sina barnbarn.

Coronavirus?
Samstämmigt: – Folk överreagerar!

Hur ser de på framtiden?
Leo hoppas på att resa mycket utomlands och jaga. Idun längtar efter att resa runt med husvagn, tävla med hästen, få en gård med hästar och bli lika bra som ryttaren Peder Fredriksson är.
– Min högsta önskan är att ta över gården och fortsätta att ställa ut våra kor utomlands, säger Klara.

JC 20200306