Fotograf: Jörgen Carlsson

 

Skolhistoria med Inga-Maj Gullberg:

– Syslöjden – det bästa av allt

 

Inga-Maj Gullberg börjar i småskolan 1939. Det numera blå huset finns fortfarande kvar och ligger lite norr ut från Siggarud. Flytten till storskolan, den nya skolan i Siggarud sker 1940 till 1944.Hon föds i Torved och bor där under hela sin skoltid.

Även om det lugnt i Torved och Siggarud så rasar ett världskrig runt om våra gränser i Norden och i Europa. I Siggarud går man i skolan, läser sina läxor och håller oron borta.

Redan första skoldagen stoppas ryggsäcken full med läxböcker, smörgåsar med stekta ägg och en flaska mjölk till frukost. Detta ska spisas vid 10-11 tiden och ska hålla eleverna alerta och mätta fram till avslutningen vid 14.00. I hennes skolklass ryms fyra årskullar, en s.k. blandklass, och i årskullen finns sju elever, men totalt de 18, se fotografi nedan, men det kan vara enda upp till 50 elever vid ett samma tillfälle.

Inte så konstigt
Inga-Maj traskar sex dagar i veckan, i sina hemsydda klänningar, jackor och sjalar, i ur och skur, höst, vinter och vår, den kilometerlånga vägen till Siggarud.
– Alla går, så det är inte något konstigt, men visst är det kallt och blåsigt på vintern, understryker hon.

Väl framme är det bara att ställa upp på rad och på led gå in i skolsalen och placera sig vid skolbänken. Där väntar alltid, stående vid bänken, psalmsång – Du klara sol går åter upp … med magistern vid tramporgeln. Efteråt får de en andaktsstund, morgonbön, till livs av läraren.
– Ofta, direkt efter, är det matematik på morgonen och det är inte kul, tycker Inga-Maj.

Detsamma är det med historia, men syslöjden är det bästa av allt. Den har hon haft nytta av hela livet.

Frukosten äter man sittande på en bänk vid husets värmande vedpanna i korridoren eller ute om vädret tillåter och det händer att män från bygden står där och hugger ved för kommande behov.

Fyra årsklasser med Inga-Maj rakt under magister Kyling i första raden. Fotograf: Okänd

Kvarsittning
Det är dagens ”ordningsman” som får se till att ved finns inne och att allt är städat och fint till nästa dag. Magister Folke Karlsson-Kyling håller koll på att allt fungerar och att ingen smiter från sin uppgift.

– Och blir det bus eller konflikt så får man ett samtal med läraren och kanske kvarsittning med läxläsning. Detta kan också hända om man slarvar med läxläsningen eller utantilläxan i psalmboken. Så vitt hon kommer ihåg förekommer inte skolaga, men visst tar man tag i pojkarna när de stökar.

Magistern är duktig, snäll och väldigt omtyckt, men han är också riksdagsman och ibland måste han åka till Sverige rikes Riksdag i Stockholm och då får vikarier träda in och tjänstgöra.

Rymning
– Vi hade en vikarie, en militär, från Sjötorp som vi inte gillade, minns Inga-Maj.

Vid ett tillfälle så rymmer hela klassen och är borta när han ska ringa in för lektion, som bortblåsta. Alla ungar har stuckit ner till Siggaruds gård och för att titta på pojkarna som står där och hugger ved.

Klassen är försvunnen så där en dryg halv timma och det är en protest mot läraren/militären, men de gör aldrig om det. De blir dock inga påföljder.

Rasterna
Skogen finns runt skolhuset och där leker ungarna ofta, men på vårarna är det kula, bollekar mot plank och att hoppa hage som gäller. Det blir aldrig bråk på rasterna för magistern håller koll.

Psalmerna
– Vi får lära oss många psalmer och dessa ska man lära sig utantill. Än idag minns jag mina favoriter; psalm 390:

” Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.”

Av Lina Sandell

och

”Ett litet fattigt barn jag är,
men glad jag är ändå:
jag vet, min gode Fader kär
bär omsorg om de små.”

Ur Svensk söndagsskolsångbok 1908 av Christina Charlotta Lindholm.

Den senare kommer jag ihåg att min mamma gick omkring och sjöng.

Hon har aldrig haft några svårigheter att lära sig utantill och tycker att det är bra när hon kommer till kyrkan och kan sjunga med i psalmsången, men hon kommer samtidigt ihåg att vissa hade det tufft med inlärningen.

Första gymnastiksalen
Siggarud storskola är byggd 1926 och är den första och enda skolan i trakten som har en gymnastiksal. Här finns också en slöjdsal för pojkar, men syslöjden för flickor är i klassrummet på nedre plan.

De närbelägna Grönebäcksbarnen cyklar regelbundet till Siggarud för att ha slöjd och gymnastik. 1955 slutade storskolan att vara skola och övergick sedermera till att bli Bygdegård, men det är en annan historia.

Utflykter
– Min första skolresa går till Lyrestads skola, via Grönebäcks och Slättevallas, där vi hälsar på eleverna och fikar, en oförglömlig cykelresa med hela klassen. Väl framme vid Lyrestads skola, så är skoldagen slut och eleverna har gått hem. Ett snöpligt slut, men kul ändå.

Den riktigt stora skolresan blir med Kinnekulletågen till just Kinnekulle.
– Det är stort och mamma brer smörgåsar av färskt köpebröd, en APK-limpa, det glömmer jag aldrig, säger IM.

Engagemang i och utanför skolan.
Varje höst har alla elever potatislov. En eller ett par dagar där man hjälper till att plocka potatis hemma eller på någon gård.

En återkommande aktivitet är också ”roliga timmen” där eleverna får social träning i att sjunga både solo, duett och i kör. Ibland händer det att någon tar med sig dragspel och förgyller tillställningen. Kyrkan frågar ibland om att få använda sig av elevernas färdigheter på församlingsaftnar och vid högtider.

 

/JC