Vi pratar om skoltiden på Siggaruds skola under åren 1951-54. Trots att jag försöker få fram lite hyss så är det ingen av herrarna som är villiga att komma ihåg något. Det var ordning och reda när magister Rippe fick råda. Ingen ville ha en hurring, vilket kunde hända, men det kom förstås inte fram till föräldrarna.

– Ja, säger Claes, visst hände det att jag skickade en lapp till någon tjej i klassen, medger han, men värre var det inte.

Fyra årgångar
Då det var fyra årgångar i klassrummet, kunde det pågå både rättskrivning, matte samtidigt. Alla satt med sina övningsböcker och skrev och körde man fast så räckte vi upp handen och fick hjälp av läraren framme vid katedern. Allt var tyst och stilla.

Dagarna varade mellan kl.8.30 och 13.30 och mjölken till de hembredda mackorna med skinka och ost åts till frukost vid elvatiden i hallen.

– Flickorna satt alltid på bänken vid kaminen mot salen och mittemot höll grabbarna till. Magister Rippe gick hem och käkade sin frukost för han bodde på andra sidan vägen, minns Jan.

Utantillläxor
Hemläxorna bestod oftast av psalmverser, väl- och rättskrivning, multiplikationstabellen, men det förekom även kristendom och historia.

– Men psalmverserna var värst att traggla in, kommer Claes ihåg. Dessa skulle man kunna i sömnen om man blev väckt och inte nog med det förhörde min mor mig innan jag gick till skolan.

En framsynt skola
Siggaruds skola var tidig med både slöjd- och gymnastiksal. På övervåningen stod 3-4 hyvelbänkar. Och det rymdes också ett litet bibliotek, med möjlighet att låna hem böcker om man ville.

– I 3:an fick vi börja med träslöjd och fick välja vad vi ville göra, skålar och annat som kunde vara till nytta, minns Jan.

– Jag gjorde ett periskop med speglar i båda ändarna och det hade jag mycket kul med både under skoltid och hemma, säger Claes leende.

Gymnastiken tog sig många uttryck. Mestadels spelade vi brännboll, hoppade längd och det var den nuvarande parkeringen som var ”idrottsplatsen”. Uppskattat var även skogspromenader då skogen är skolans närmsta granne.

Ingen fick vara inne
– Alla skulle ut på rasterna och ingen fick sitta inne, kommer Jan ihåg.
Då som nu var och är det nyttigt för inlärningen att man fick frisk luft och lite extra syre i lungorna.

När behoven dök upp ville man gå på dass, utedass. Det klarades av runt hörnet bakom tre dörrar; en dörr för flickor, en dörr för pojkar och en dörr för läraren.

Kexsmulor i bussen
För min del kommer jag ihåg skolresan till Örebro och till Kexfabriken och Oscaria, skofabriken, säger Claes.

En synnerligen populär resa då alla fick plocka åt sig trasiga Mariekex i påsar som sedan åts upp under hemresan.
Torrt kan man tänka.

Jan minns mest att klassen åkte till Kinnekulle och strövade runt där och tittade på vyerna från utsiktstornet.

Alla skulle basta
Varje vecka beställde skolan en taxi till badhuset i Lyrestad. Alla skulle basta. Det var viktigt att hålla sig ren och snygg både här och där. Och där stod Anna Rylander mitt bland träbadbaljorna och hjälpte oss att tvaga varandra.

– Vid ett tillfälle blev jag sur på henne och när jag skulle hälla det sista vattnet ur baljan över huvudet ”råkade” hon få väldigt mycket vatten över sig. Det var kul, minns Claes.

Spara och Slösa
Från 1926 – 1963 delade Sparbanken ut en tidning, Lyckoslanten. Här fick man möta två seriefigurer Spara och Slösa. Namnen, karaktärerna, behöver inte förklaras. De skulle lära alla barn att spara för sina framtida behov.

I Siggaruds skola gjordes ett försök med en låda med små fack för respektive elev och däri skulle en slant sparas regelbundet. Denna låda försvann efter en tids kritik från föräldrar.

– Det var säkert inte lätt för stora barnfamiljer att lägga undan alldeles så lite. Det måste man förstå, minns Jan.

Storstryk
– Vi gjorde magister Torbjörn Rippe glad vid åtminstone ett tillfälle, säger Jan. Vi slog Lyrestad i bandy och jag fick göra 12 mål.
Dä va nåt dä!

 

 

/JC 20200202