Väl där ser han de lite äldre ungdomarna spela pingis och skitgubbe, men han får bida sin tid ännu några år.
– Jag får nöja mig med att titta på ”Tiotusenkronorsfrågan” med Nils Erik Bæhrendtz på TV i stora salen, kommer Sten-Åke ihåg.
Gunnar Larsson i byn köper tidigt en svartvit 15" TV och tar med den, till allas stora glädje till bygdegården. Här bänkar sig stora och små för att titta. Nej inte riktigt alla för några vill hellre spela kort och hänga runt en fika och det sker bäst en trappa upp.
Nyckeln hänger på sin spik
På 50-talet och 60-talet fungerar bygdegården allt bättre som möteslokal.
– Vi går dit när vi kan och vet var nyckel finns, sedan är det bara att ställa upp bordtennisborden och spela. Den sista personen får släcka ljuset, menar Sten-Åke.
Detta är ett förtroende från styrelsen. Alla vet var nyckeln ligger. Det är de äldre som skapade reglerna och vi får lära oss och ta ansvar. Några ungdomar blir riktigt duktiga bordtennislirare, bl. a Sten Jansson från Torved.
– Jag tror att de t.o.m. spelade turneringar i bygdegården, bl.a. mot Skagersvik, säger han.
Allt är lugnt och städat
Mötesplatsen är viktig för alla, men framför allt för oss ungdomar. Det är förstås inte bara spel och fika, utan här tar sig en och annan förälskelse fart, och några prövar nog en tjuvröka i föräldrars frånvaro. Det är här man träffar det motsatta könet och kanske drömmer om en framtid.
På lördagskvällarna är det dans av lite olika slag. Inte sällan är det orkestern Tåtorparna, med dragspelaren Sven Eriksson och hans ackompanjatörer på gitarr och trummor.
En trappa upp serveras kaffe med dopp.
– Allt går lugnt och städat till, menar Sten-Åke.
Han påminner sig att i grannhuset bor en flicka, som gärna vill komma över för att vara med oss, men hon får inte för sina frireligiösa föräldrar. Trots det smiter hon över för att ha lite kul.
– Ganska snart dyker en förbannad förälder upp och försöker att leta reda på sin dotter, men ingen vet var hon är och ännu färre har sett henne, minns Sten-Åke.
Biokvällar på gården
Filmvisningarna, och en och annan teaterföreställning, är stora publikdragare.
Vad ser ni?
– Mest är det berättelser om bygden runt omkring och en del ”pilsnerfilm”, men det är uppskattat. Möjligen finns också västgöta Bengtsson, med på ett hörn som berättare, försöker han komma ihåg.
En annan uppmärksammad årlig tillställning är syföreningsauktionerna. Syföreningarna i bygden förenas och säljer sina verk till bygdegårdens fromma.
Trogna gäster på bygdegården är jaktlagen från Torved och Slättevalla och de håller ut ända tills taket börjar läcka på fastigheten.
Under 90-talet avtar verksamheten något och ungdomar hyr in sig på gården för att ha fester av olika slag. Det är inte Siggarud bygdegårds mest framstående verksamhet och aktiviteterna planar alltmer ut. Inte sällan blir det fylla och bråk. Tiderna har förändrats och få orkar samla ny kraft för att utveckla verksamheten.
Vad tror du om Siggarud bygdegårds nysatsning?
– Det är fantastiskt att vi har lyckats samla människor runt om för att satsa på den gamla mötesplatsen igen. Flera av oss ”gamlingar” har nog hoppats att detta skulle kunna hända, men inte vågat hoppas, säger Sten-Åke med ett leende.
Vi lever i en ny tid där sociala medier spelar en viktig roll, inte minst FaceBook, m fl. Här förs ett samtal oberoende av tid och rum och det gynnar i vårt fall en dialog med alla som är intresserade av det gemensamma arbetet med gården och dess utveckling. Medlemmarna behöver inte bo på ort och ställe för att hålla koll på vad som är på gång.
Styrelsen och medlemmarna har idag renoverat det yttre skalet, är nära nog klara med en stor del av innersidan, som toaletter, golv, infrastruktur, som värme, el, vatten, avlopp samt fiber. Detta tack vare en frivillig insats som många inte trodde fanns. Arbetet går vidare följ det på https://bygdegardarna.se/siggaruds/ och
FaceBook Siggaruds bygdegård https://www.facebook.com/groups/170705503484947/?ref=bookmarks
/JC