Stubbamöllan i Norra Åby.
Ungefär samtidigt som ”holländaren” byggdes på N. Åby nr 10, uppfördes det en stubbamölla på nr 16. Denna mölla låg på gränsen mellan Södra och Norra Åby.
Den förste möllaren här hette Per Olsson född 1834 i Ugglarp, gift med Anna Olsdotter f. 1831 i V. Torp nr 5. De hade följande barn: Olof f. 1858, Kersti 1864 och Anders 1866. Per Olsson hade tidigare varit arrendator på S. Åby mölla dit familjen kom 1859. 1865 blir så Per Olsson ”sin egen” med mölla på N. Åby 16. Enligt bygdeforskaren Egon Prahls anteckningar så var möllan hitflyttad från Ystadtrakten.
Betr. barnen så begav sig Olof, då 22 år gammal, till Amerika. Även Kersti och Anders flyttade på annat håll, Kersti till Anderslöv och Anders till Grönby. Så inget av barnen övertog möllan efter det att Per Olsson dött 1900 och hustrun Anna året innan.
Ny möllare på nr 16 blir Lars Olsson född 1853 i Skurup, gift med Bengta Andersson f. 1851 i Hassle-Bösarp. De kom närmast från Skurup och hade fyra barn: Anders August f. 1883, d. 1901 (i husförhörslängden noterad som stum och idiot), Olof Anton f. 1885, Alfred f. 1888 och Elise (Lisa) f. 1891.
Olof Anton f. 1885, gifter sig med Karna Olsson och de bosätter sig på Södra Åby nr 7 (vid södra vägen) Olof noteras som murare och de får sonen Lennart f. 1925. (Honom minns jag väl sedan min tid i byn, han blev smed och kallades följaktligen för ”Lennart sme”). Dottern Elise f. 1891 gifte sig aldrig, hon blev skolstäderska i S. Åby folkskola och levde resten av sitt liv på föräldrahemmet på N. Åby 16 och dog där 1951. Föräldrarna Lars Olsson dog 1935 och hustrun Bengta året innan.
Om sonen Alfred f. 1888, finns det lite mer uppgifter. Han kunde så småningom titulera sig både som Snickeriverkmästare, Möllare/hemmansägare och Författare. I husförhörslängder kan man följa honom bl.a. till Landskrona, Mariestad och Malmö. 1930 fanns han i Malmö och förmodligen återvände han till N.Åby efter faderns död 1935. Fadern var vid sin död 82 år gammal, så antagligen drev han möllan en tid med hjälp av en mölledräng. I vad mån Alfred själv deltog i det praktiska möllelivet på nr 16, framgår inte. Möllan revs, enl. uppgift, i mitten på 30-talet och det borde väl varit Alfred som ombesörjde detta. Alfred Larsson dog som ungkarl 1968, 80 år gammal.
Så lite om Alfreds författarskap. Arne Norrman har att berätta följande: Då och då fick byborna se Alfred på cykel, med en portfölj på pakethållaren, på väg till Trelleborg. Den allmänna uppfattningen var att han var på väg till ”bolaget” i stan. Men det var inte bolaget som var målet utan biblioteket. Alfred hade ett stort intresse för bygden och dess historia, så det var på biblioteket han skaffade sig en del kunskaper, som han fick nytta av i sitt eget författarskap,. Hur stor hans litterära produktion blev, finns det inga uppgifter om. Men han skrev bl.a en bok, utgiven på Glerups förlag, med titeln: ”Synjer å nor om lannsväjen”.
Från Folkminnesarkivet i Lund, kan man rekvirera en uppsats presenterad 1955 av Alfred Larsson, Södra Åby, med titeln: ”Upplysningar angående kvarnar och kvarndrift.” En mycket initierad beskrivning, dels om kvarnarna i Vemmenhögs härad, dels detaljbeskrivning av en mölla, och också om möllarlivet i allmänhet, och man förstår att den, som skriver är väl insatt i ämnet. En mycket läsvärd skrift för en mölleintresserad.
I sin möllebeskrivning nämner han inget om vem som uppförde möllan på nr 16. Han nämner möllebyggare Lars Larsson i Anderslöv född 1861, vars far med samma namn också var möllebyggare från Hönsinge och född 1811. Lars Larsson d.y. uppförde bl.a. holländaren i Grönby Kratt i slutet på 1880-talet och den möllan var i stort sett identisk med möllan på N. Åby nr 10. Det kan ju i sammanhanget vara intressant att veta, vad det kostade att bygga möllan i Grönby. Till sin hjälp hade Lars Larsson sju snickare, som arbetade från kl. sex på morgonen, till halv åtta på kvällen; lönen var en krona och 25 öre om dagen plus fri kost. Lars Larssons arvode för möllebygget var 1.500 kronor. Totalkostnaden för möllan belöpte sig till 5.500 kronor. Det berättas också att under tiden vingarna monterades, så spelade två spelmän kontinuerligt – ”För att bringa evig tur under möllans livstid”.
Alfred Larsson på N. Åby stubbamölla blev en av de många mölleägarna som tvingades riva sina kvarnar. I början på 1900-talet blev det överkapacitet på malning av säd. Omkring 1900 började man uppföra valskvarnar med helt annan kapacitet än landsbygdsmöllorna. I Trelleborg representerad av Trelleborgs Ångkvarn.
De gamla möllornas betydelse genom seklerna har väl de flesta i dag svårt att ta till sig, mjöl är ju något som man hämtar från hyllan i affären. Så enkelt var det inte förr. Säden var tidigt det viktigaste födoämnet men kunde inte ätas omald. Från början krossades sädeskornen mellan ett par stenar, sedan malde man med handkvarnar. Under tidig medeltid introducerade munkarna de första skvaltkvarnarna, sedan kom hjulkvarnar och hästdrivna kvarnar. När och var den första stubbamöllan restes är det svårt att hitta uppgifter om. Någonstans nämns att de fanns här redan på 1300-talet. ”Holländarna” började byggas främst på mitten på 1800-talet, de blev de sista vindrivna kvarnarna – och de skånska byarna med sina karaktäristiska möllor, miste något av sin själ och en lång mölleepok gick i graven.
Så vi skall vara tacksamma för att det tack vare kulturintresserade mölleentusiaster fortfarande finns en och annan gammal mölla kvar som kulturminnesmärke som minner om hur man en gång för länge sedan fick mat på bordet.
Nerskrivet i november 2014 av f.d. Åbypågen Anders Andersson.