Jörlandagården finns där sedan 1960 mitt i Jörlanda samhälle. Här följer berättelsen om hur den en gång blev till och lite vad som hänt genom åren.

Det äldsta protokollet som finns bevarat från styrelsemöte vid Jörlanda Ideela Bygdegårdsförening är från 1934 men enligt utsago bildades föreningen redan 1928. Syftet med föreningen var, och är fortfarande, att skapa en samlingspunkt för bygden, en lokal där föreningar och bygdens folk kan anordna möten, fester och andra aktiviteter. Föreningen fanns alltså redan då men någon bygdegård fanns inte och de dåliga tidernas 30-tal och krigets 40-tal gjorde att aktiviteten inte var så stor. Det var inte bara brist på pengar utan på den tiden fanns också starka krafter som såg en fara, framför allt för ungdomar, med en samlingslokal av detta slag. Nytändning av byggplaner blev det 1947 bland annat beroende på att Bror Johansson flyttade till Ranebo från Särö där han varit aktiv i att planera och bygga en bygdegård. Man hade planer på byggstart 1951 men tiderna förändrades och byggstart sköts framåt.

Det fanns en liten byggnad, kallad kommunalrummet, beläget strax väster om fd Bloms affär, vilket användes för kommunalfullmäktiges möten i dåvarande Jörlanda kommun, men också till andra sammankomster. Detta kommunalrum överlät kommunen till bygdegårdsföreningen 1951 då Jörlanda kommun slogs samman med Hålta och Solberga och bildade Kode kommun. Därmed kunde bygdegårdsföreningen börja sin verksamhet. Lokalen användes av ett flertal föreningar för studiecirklar, föredrag, gymnastik, möten, fester och dans. Bio erbjöds en gång i veckan efter det att en biografmaskin införskaffats. Lokalen var liten och trång och låg dessutom på ofri grund varför den inte var utvecklingsbar.

Första tilltänkta läget för en ny bygdegård var på den tomt öster om ”Veterinärens” där Kalle o Elin Gustavsson senare byggde sitt hus. Planerna ändrades dock och nuvarande tomt inköptes. Den var då bebyggd med en äldre byggnad vilken revs.

Kommunsammanslagningen och bildandet av Kode kommun år 1951 satte dock käppar i hjulet för bygge av nya bygdegården eftersom beslut överklagades och  inget stöd gavs från kommunen till föreningen. Stöd kom dock från dåvarande landshövding, Per Jakobsson. Han såg potential i föreningens verksamhet och i läget för den nya bygdegården och stöttade i tillståndsgivning, ordnade arkitekt som ritade och uppmanade företag och enskilda att skänka pengar.

Fortsättning följer!