Området som vi idag kallar Klöva Hallar hette i dagligt tal Klintarp även kallat stentäkten, småkullarna eller Klöva klinten. En gammal kiosk som fanns på platsen, drevs av Gunnar Dahl.

Den första som startade dansbana 1927 var Albin Ekelund, även kallad Korken. Han drev den i ett år, sedan tog Hjalmar Roslund över rörelsen och drev dansbanan fram till 1930 då turisthotellet stod färdigt.

1929 köpte Gustav Persson (även kallad Klacken) efter många års förhandlingar den största markbiten ca 5 tunnland. Begärt pris var 6 000kr men som den affärsman Klacken var, slutade priset på 5 000kr.

Efter köpet gjordes ritningar till huvuddelen av huset (festvåningen ovanpå byggdes senare) av Hjalmar Andersson. Han jobbade på pappersbruket. Han kontrollerade också under tiden att allt gick rätt till på bygget. Till byggmästare utsågs Olof Johansson, en Kvidingebo som bodde i Klippan. Byggnationen började 1929 enbart med handkraft och material som togs i området. Stenen kördes fram med hjälp av hästen Molly och en man som passande nog hade namnet Edvin Sten.

Murarna riktades av en man som hette Värn och bodde i bygden. Dansbanan gjordes av Skånska Cementgjuteriet, nuvarande Skanska.

De smidda järnräckena som fanns runt området gjordes för hand av en smed som hette Walter i efternamn. Han bodde i Hörsdal, granne med dymöllan numera ålrökeri. Eftersom smeden inte hade någon svets var han tvungen att skruva ihop delarna på plats efter att han hade transporterat upp dem med häst och vagn.

Bygget som blev hela 17 meter högt stod klart och invigdes Pingstafton 1930.

När hotellet var invigt så flyttades den gamla dansbanan, som låg ca 100 meter längre ner i backen, upp till den nuvarande platsen så man fick en samlad plats till både dansbanan, skjutbanan, karusellen och serveringen. Strömmen fick man från ett gammalt dieselaggregat, som sköttes av en man som kallades Karl Smed. 1934 blev han Forsby Idrottsförenings första ordförande.

Klöva Hallar blev omåttligt populärt och folk kom från när och fjärran både på cykel och med buss för att dansa, roa sig och kanske dricka en och annan kaffegök.

Man hade många stora stjärnor som uppträdde såsom Edvard Persson, Ulla Billkvist, Alice Babs med flera. Det firades födelsedagar och bröllop på platsen.

Bröderna Karlsson från Pappersbruket hade köpt en bil ihop, men endast en av dom hade körkort. Då han var med i MHF fick han nöjet att köra när de skulle iväg. Bröderna blev stamgäster på Klöva Hallar. Dom fick en egen hörna uppkallad efter sig, Karlssons hörna, som alltid var ledig för brödernas räkning.

Det bjöds på teaterföreställningar av olika teatergrupper fram till 1955, då Klippanamatörernas teatersektion (som startades 1949 och bland andra Elisabeth Assarsson ingick i) byggde om friluftsscenen och började spela sina föreställningar där. Premiären var Mogrens Marknadsafton. Föreställningarna blev så uppskattade, inte minst av ungdomarna, att man hade två olika pjäser under samma säsong med regissör Emil Stibel och Ture Karlman från Fredriksdal. Dessa spelade även med i pjäserna. Operasångarparet Sendreus från Magnarp var på Klöva Hallar och övade under många vintrar. Föreställningarna pågick ända fram till augusti under många år. Om man vill se föreställningen kostade det 3 kronor på de första 6 bänkraderna. Därefter 2 kronor och stod man upp kostade det 5 öre. När det spelades Bröderna Östermans huskors var det mer än 500 personer i publiken, vilket innebar att det var fullsatt och föreställningen fick spelas även mitt i veckan.

Även på söndagarna var Klöva Hallar ett populärt utflyktsmål på grund av sina goda hembakta kakor och sin enastående natur det bjöds även på dans mellan 1500 och 2100 till olika kända orkestrar.

Under krigsåren användes anläggningen som militärförläggning och senare drev man diskotek i lokalerna.

Efter den våldsamma branden i oktober 1977, som helt ödelade anläggningen, låg området orört i 20 år.

Efter att Västra Sönnarslövs bygdeförening gick en guidad vandring på området, började föreningen fundera på om det möjligen skulle gå att restaurera eller köpa anläggningen. Kontakt togs med ägaren och föreningen fick köpa området. Priset var 130 000kr. Föreningen använde 10 000kr från kassan, sålde skog för 20 000kr, tog ett lån i bank på 70 000kr och 50 000kr kom som en gåva från Gustav Perssons stiftelse, stiftelsen som han själv startat under sin livstid för att bevara sitt livsverk.

Med hjälp av eldsjälar röjdes området upp. Två små byggnader togs tillvara och blev cafeteria och förråd. En ny utedansbana anlades också. Kaffeservering anordnades på lördagar och söndagar.

En sponsorklubb startades av en man som hette Åke Vern. En del sponsorpengar kom in från folk som hade minnen eller anknytning till Klöva Hallar inte minst från Stig Nilsson, veterinär i Klintarp. Tomas Branner, Klippan Keramik, bidrog med att få el ordnad. Harry Andersson som drev Shell macken i Klippan ville också vara med som sponsor.

Planer fanns på att rusta upp den gamla friluftsteatern också.

Klöva Hallar återinvigdes på pingstdagen 2000, exakt 70 år efter den första invigningen, med pompa och ståt. Stunden blev mycket känslosam för många av de hundratals besökarna, som en gång för längesedan dansat och roat sig på Klöva Hallar.

En minnessten har rests till minne av den framsynte Gustav Persson.