Isolering har en psykologiskt nedbrytande effekt. Därför är den sociala sammanhållningen viktigt i kris och krig. Här har föreningslivets lokala eldsjälar, civilsamhällets ihärdiga fotsoldater en avgörande roll i sitt arbete för inkludering och innanförskap.

Att tillsammans med andra bidra till kollektivets bästa är välgörande. På så vis kan de egna problemen bli mer överkomliga. I sammanhanget är föreningslivet i allmänhet och bygdegårdarna i synnerhet intressanta oavsett om det gäller sammanhållning, information, att kunna erbjuda en lokal vid naturkatastrofer eller en samlingspunkt för Missing Peoples sökinsatser.

Bygdegårdar kan fyllas med stormkök och dieselaggregat. Samtidigt är relationer minst lika viktiga som konservförråd. I dagsläget handlar beredskapsdiskussionerna för mycket om individen och för lite om kollektivet. Det är i detta sammanhang som blickarna ska riktas mot Södermanlands 30 bygdegårdar.

Den praktiska överlevnaden blir starkare i ett sammanhang som ger trygghet, information och tröst. En lärdom från kriget i Ukraina är t.ex. att den civila beredskapen blir starkare av samhällsgemenskap och känslan av nybyggaranda, dvs att människor kan och vill agera utifrån lokala förutsättningar.

Bygdegårdarna bildar redan en stark infrastruktur genom att erbjuda föreningsdrivna fastigheter, demokratiska samlingsplatser för sammanhållning och utveckling. Här finns möjligheter att öka känslan av socialt sammanhang och bygga starka nätverk.

Samhällsutvecklingen visar på en stark centralisering. Det är en dålig utveckling också när det handlar om beredskap. Eftersom regionens bygdegårdar ligger bortom stadskärnorna är vi en del i att minska centraliseringen och stärka beredskapen i hela regionen. I respektive bygdegård finns stor lokal kännedom, kontaktnät och möjlighet att snabbt ställa om och agera utifrån situationen. Regionens samtliga kommuner behöver se denna resurs med ökat engagemang och nyfiket blicka bortom centralorten.

Ulla Johanson

Ordförande i Södermanlands bygdegårdsdistrikt