Övre Siljansbygden började koloniseras på vikingatiden och det finns uppgifter om att människor bott i Färnäs sedan långt tillbaka i medeltiden. Troligen fanns det enkla bostäder redan under järnåldern. Sydväst om nuvarande bebyggelsen finns det ett antal odlingsrösen av äldre karaktär vilket tyder på förhistorisk bebyggelse. På några platser i och runt byn har man funnit rester efter myrmalmshantering.
Under medeltiden organiserades byarna och blev självstyrande. I Färnäs liksom i andra byar levde folket sitt eget, utåt starkt avgränsade liv. Här rådde självstyrelse, reglerad genom hävd och tradition, genom landets lag och byordning.
Färnäs i skrift.
Namnet Färnäs nämns i skrift först år 1325 som Fyrnaesi. I samband med en uppteckning av gårdsnamn finns det en nämndeman Pauel från Fyrinäs.
Namnet varierar något under åren och år 1485 stavas byn Fornaess. Farnes åren 1539-1546.
Från 1539, i äldsta skattelängden, stavas Färnäs som Ffarness. Gustav Vasa krävde, sedan han blivit kung, ut skatter av de jordägande bönderna och av kyrkan. Ett stort antal namn från de skattelängderna finns från 1539.
Färnäs kan vara ett s k ”färdvägsnamn”. Kom man färdandes över Siljan låg Färnäs för /i vägen/ hindrande den fortsatta seglatsen eller vintervägen norrut mot Orsasjön. Där det stora näsliknande partiet, inklusive Noret, låg ut mot Norsälven mellan Siljan och Orsasjön. Näset skymde för de nerifrån kommande på vattenleden. Byn före näset.
Befolkningsutvecklingen i ett utpräglat jordbrukslandskap.
Det äldre jordbruket i byn bedrevs som självhushåll. På 1500-talet, 1571, bodde i Färnäs 40 familjer, dvs skattebetalare enligt skattelängderna för Älvsborgs lösen. De 40 familjerna hade ca 12 kreatur per gård.
Mellan 1757 och 1861 ökade befolkningen från 99 till 113 hushåll. Alltså en ganska måttlig befolkningsökning.
Storskiftet genomfördes omkring 1850 och gjorde det möjligt för enskilda bönder att sälja sin skog. Småbrukare kunde då få säsongarbete i egen eller annans skog. 1860 bestod varje hushåll av i genomsnitt 5 till 6 personer. Den totala folkmängden utgjordes av ca 600 personer. Befolkningen växte åter och var år 1890 ca 770 personer.
Järnvägen mot Gävle blev klar 1891 och ungefär samtidigt började större sågverksindustrier att etableras i Mora liksom i Färnäs. År 1890, före industrialismens genombrott, var så gott som samtliga färnäsbor sysselsatta med jord- och skogsbruk. År 1910, alltså 20 år senare, var nästan 40 % verksamma inom industri och handel. Befolkningen fortsatte att öka och på 1940-talet blomstrade Färnäs då invånarantalet var över 1200. Numera, 2015, bor drygt 1000 personer här.
Bebyggelsens utbredning
De tidiga bosättningarna tror man fanns sydväst om byn.
På 1500-talet fanns ett 40-tal gårdar och dessa var troligen grupperade i klasar, grupper, med 4-8 gårdar kring en gemensam brunn.
De äldsta byggnaderna i byn härstammar från 1200 till 1300 talet. På Drändjgården står det äldsta Härbret, daterat till 1298. Ett nyrestaurerat, byggnadsminnesförklarat, Härbre står vid Björkgards/Sahrèns och är daterat till 1344. Ett dubbelhärbre vid Björlins daterat till 1352 osv.
En karta från 1840-1842 (tiden strax före storskiftet) visar hur avgränsade klasar kan urskiljas-nu 7 till antalet. Största delen av bebyggelsen låg längs den stora bygatan, som även utgjorde landsväg mellan Mora och Rättvik. Byn hade då snarast karaktären av två ej sammanvuxna radbyar. Sudibyn och Nordibyn.
De två byarna kom så småningom att växa samman.
Första skolan inrättades i den nybyggda Bystugan 1851 och bebyggelsen utökades och byn förändrades efter 1850-talet.
Sågverksindustrin etablerades utefter sjöstranden under de första årtiondena in på 1900-talet. Även en Kolugn fanns nere vid Siljan nedanför järnvägen.
Efter fotogenbelysningens tid kom elektrisk ström 1917
Byn blomstrade på 1940-och 1950-talen då det fanns 9 affärer, inklusive bageri/brödbutik/garnaffär och en sportaffär. Vidare fanns två bensinmackar, en knivfabrik, ett skomakeri och en Kvarn.
Ny förbifart av Riksväg 70 byggdes nordost om byn 1975, varvid bygatan avlastades från tung trafik och åter fick en lugnare trafikmiljö.
Nu har även Posten flyttat till det nya köpområdet som ligger omedelbart väster om Färnäs Kvarn, som nya rondellen (rundilln) heter från 2014.
Nära framtid.
Färnäs ligger nu i omedelbar närhet av en expansiv del av Mora.
Bara ”på andra sidan Kvarn” ligger moras nya handelsområde.
På senare tid har nya områden för bostadsbebyggelse planlagts i nära anslutning till den säregna bebyggelsen. En bebyggelse som rymmer ett så stort antal ålderdomliga gaturum och medeltida byggnader.
Våra förfäder har skapat en unik miljö, ett kulturarv att vara stolta över.
Byn är därför också riksintressant. Universitet, högskolor, museer och andra sakkunniga studerar fortlöpande de här miljöerna som bara finns i Färnäs. Vi alla andra, gamla som nya färnäsbor, bör nog vidare fundera över hur denna unika bebyggelsen kunnat bevara de ålderdomliga miljöerna till nutid.
Hur kan de ålderdomliga miljöerna skyddas till efterkommande generationer?
Den här blandningen av bebyggelse ”från förr till nu” är väl värd att bevara, underhålla och ”varsamt” utveckla i framtiden.
Fyrinäs