Bengtänga – Möjliga historien bakom platsens benämning.

Vem som bodde eller gav namn åt Bengtänga kan vi bara gissa om. Det fanns ett antal Bengt under mitten av 1700-talet. Bla fanns Bengt Larsson som ägde en stor del av markerna i Östra Acksjön.

Det finns tre historiska kartor att tillgå för Östra Acksjöns ägor.

”Storskifte på inägor år 1758”,  ”Storskifte på inägor år 1791” och ”Laga Skiftet år 1855”

Bengtänga är utmärkt på kartan först i Laga Skiftes-kartan år 1855. På karta som finns innan dess, år 1791, är inte platsen utmärkt eller nämnd. Någon gång mellan 1791 och 1855 tillkom alltså Bengtänga.

I lantmäteriets historiska karta från 1758 var Bengt Larsson ägare till 1/16 del av Östra Acksjöns ägor där Bengtänga senare finns.

I mantalslängd för år 1759 är hans namn ersatt med namnet på hans hustru, Britta Olofsdotter. Ägare därefter är sonen Lars Bengtsson, senare Hans Ersson som är svåger till Lars Bengtsson. Hans Ersson var ägare av marken t o m 1791.

Markerna inom ägarna har omfördelats några gånger. Vid ”Storskifte på inägorna 1791” blev ägare av marken, där bl a Bengtänga ligger, ”Capetainen Välborne Herr Lorentz von Nackerii” vid Föskeds Bruk. Bruket ägde mark i Östra Acksjön även år 1758 men vid omfördelningen blev de alltså ägare av Bengt Larssons tidigare mark.

Marken för tiden vid ”Laga Skiftet 1855” ägdes av Brukspatron Herr K. W. Geijer vid Fösked Bruk.

Bengtänga brukades av en s.k. åbo som var en person som arrenderade platsen men inte ägde marken. De fick bygga ett hus att bo i och hade en liten markbit som de brukade för egen del. Arrendet betalades oftast i natura. Dvs att de gjorde dagsverken för ägaren.

Vilken Bengt verkar stämma som namngett Bengtänga?

Det finns även en Bengt Jansson född 1755 som kan ha brukat marken och som kan stämma i tid. Hans far Jan Ersson, ägde lite mark redan 1752 och sk Bengtänga ligger i anslutning till de ägorna.

Bengt Jansson finns med i mantalslängderna, på sin fars plats t om 1803.
Mest troligt är nog att den förste ägaren Bengt Larsson gett platsen dess namn.

Vem kan ha bott i Bengtänga?

Första gången det kan anas vilka som bor i Bengtänga är i husförhörslängd från 1821 där notering gjorts att Jonas Jonsson med familj är torpare under Föske ägor.

Det finns ett par torpare i Östra Acksjöns husförhör åren innan 1821 men där står inte att torpen tillhör Fösked så därför går det inte att säkerställa att dessa familjer bodde i Bengtänga.

Familjen Jonas Jonsson flyttade in från Molkom år 1821. De fick 8 barn födda mellan åren 1819 till 1837 och är 4 flickor och 4 pojkar. Andra sonen Bengt Jonasson född 1829 dör endast 14 år gammal år 1843 i Scharlakansfeber.

Äldste sonen Johannes Jonasson med familj tar över som brukare år 1851 men år 1861 dör Johannes av vattusot (ödem eller vätskeansamling i kroppen) endast 34 år gammal och efterlämnar fru och 3 små barn.  Fadern Jonas dör bara 2 dagar efter sonen Johannes död, 80 år gammal i bröstsjukdom.

En yngre broder Jonas Jonasson, och en syster Anna Stina Jonasdotter med oäkta sonen Gustaf, flyttar åter till hemmet 1861 och Jonas tar över som brukare. Jonas gifter sig 1866 och får 6 barn. De brukar Bengtänga fram till 1876 då familjen flyttar till Fösked. Hela familjen emigrerar till Amerika i olika omgångar från 1886 till 1890

År 1876 flyttar familjen Anders Fredrik Petersson in från Hedås som brukare efter Jonas Jonasson. De stannar till 1883 då de flyttar till Östra Fågelviks församling. Omkring 1890-talet emigrerar familjen till Amerika.

Troligtvis är det de sista som bebor Bengtänga.

Idag finns bara någon hörnsten och trappsten kvar efter torpet som revs i slutet på 1890-talet.

Källa Wikipedia: Åborätt: juridisk term, rätten att leva på och bruka en annans mark. Den som hade åborätt kallades åbo. Åborätt gällde för en begränsad tid eller livet ut, antingen som landbo eller under ärftlig besittning

Vad är ett torp?

Ett torp är i princip ett mindre hus med odlingsbar mark. Husen stod på ofri grund. Det var först vid slutet av 1800-talet som torparna fick möjlighet att börja köpa ut sina torp som då kunde bli egna småbruk, bostäder eller sommartorp.

De vanligast förekommande torpen är nybyggen på enskild mark, framför allt i södra och mellersta Sverige. Torparen fick odla upp en bit mark som tillhörde en gård och i gengäld fick torparen göra dagsverken åt gårdens ägare. Torparen hade bara nyttjanderätten på den bit mark där hus och tillhörande odlingsmark fanns. Om inget boende fanns på markbiten kunde torparen få bygga huset själv.

En torpare var skattebefriad och kallades ofta för Åbo.
Dessa torp fanns redan från 1700-talet.

Vad är skillnad mellan backstuga och torp? Gränsen är lite luddig och kan betyda olika i olika delar av Sverige. Vanligast är att en backstuga är ett boende utan odlingsbar mark. Möjligtvis kan ett litet kål- eller grönsaksland finnas medan potatis odlades hos t ex en bonde i byn. En backstuga behöver alltså inte vara delvis nedgrävd i en backe. Ägaren till backstugan kallades backstugusittare.

En backstuga byggdes oftast på en allmänning. Dvs hela byn ägde mark som de kunde utnyttja tillsammans som kreatursmark.

Ett torp kunde förvandlas till backstuga om ägaren tog tillbaka torpmarken. En backstuga kunde utvecklas till ett torp om backstugusittaren fick möjlighet att uppodla jord kring stugan.

Vid mitten av 1800-talet fanns det ungefär 100 000 torp i Sverige, bebodda av omkring en halv miljon människor, eller en sjundedel av invånarna. (Källa: Torp, torpare och torpinventeringar, utgiven av Sveriges Hembygdsförbund 2015)