Kolarkoja
En kolarkoja byggdes i närheten av kolmilan där kolaren bodde under tiden han vaktade milan. Kojorna var små, oftast bara med en eller två britsar, och byggda med klen timmer och snedtak, ett litet fönster och en enkel dörr
Kolmila
Kol behövdes för att förbränna syret som binder järnet i malmen. För att få fram 1 ton järn gick det i den tidiga järnframställningen åt 5 gånger så mycket kol.
Träkol framställdes i kolmilor där veden torrdestillerades genom upphettning och förkolnades. Det gäller att syretillförseln räcker för att hålla uppe temperaturen, men för mycket syre får till följd att kolet brinner upp. Veden reses på ett ”golv” så att kontrollerad lufttillförsel kan ske via luftkanaler under milan. I mitten anläggs en vertikal kanal som används för att ”tända” (”värma”) milan.
Utvändigt tätas milan med ett lager av kolstybb, en blandning av kol, lera och sand och ytterst granris för att förhindra att syre kommer in den vägen. Kolningen kommer att ske inifrån och ut, och efter ca tre veckor är förkolningen klar. Milan måste hela tiden övervakas, särskilt i början, för om det vid resningen av veden bildats fickor kommer gas att samlas i dessa och genom explosioner bilda hål genom milan där syre kan komma in. Dessa hål måste omedelbart tätas med jord som klubbas så att det åter blir tätt, annars brinner milan upp och det bildas aska istället för träkol.
När milan rivs vattnas milan/kolet, för annars riskerar man att kolet brinner upp när det varma kolet kommer ut i luften.
Kolning i Nyeds socken
Nyed undantogs från att ha indelta soldater då männen behövdes att leverera kol till de många järnbruken som fanns. Därav finns många lämningar efter kolbottnar i Nyeds skogar.
Vissa bruk hade troligen egna kolare anställda, men större delen av kolproduktionen sköttes av bönder och torpare som var skyldiga att leverera kol till bruken. Kolan var nödvändig vid all järnframställning, eftersom det länge var den enda energikälla som dög till detta ändamål.
En kolmila fanns också i Nyeds kommuns logga. Nyed var tidigare en egen landskommun fram till 1971 då de ingick i Karlstads kommun.
Kolmilan är hämtad från sigillet för Nyeds sockens bergslag från 1681. De tre korsen symboliserar församlingarna Alster, Nyed och Älvsbacka.