Acksjöhyttans masugn 1640-1654.
Järnhanteringen gynnades av staten och gick före allt annat inom Bergslagen. Nyed hade alltså blivit bergslag 1649 men ingen ”riktig” bergslag såsom Färnebo och Brattfors. Detta innebar att den skatt eller ”tull” som alla transporter till Bergslagen fick betala liksom de som gick därifrån inte gällde Nyed. Tullgränsen gick mellan Nyed o Brattfors. Denna inrikes tull kallad bl.a. ”lilla tullen” gällde hela Bergsslagen från Värmland österut ända till Dannemora i Uppland..
Högt uppe i den trånga sprickdalen norr om Acksjön anlades Acksjöhyttan. Kallades troligen också Borshyttan. Den hytta som anlades 1640 kallas i dokument för Acksjöhyttan.
Sannolikt användes myrmalm eller malm från Nordmarksgruvor. Nordmarksberget hade/har en järnhalt på 50% – än idag högsta %-halten rent järn i Sverige.
Acksjöhyttans historia är helt knuten till Kärns Gård (strax innan Tidafors). Det var karlstadsborgaren Daniel Sandersson tillsammans med kollegan Gustaf Månsson som anlade Acksjöhyttan 1640. Privilegiet innebar fri tillgång till kolskog på Hulteby hemman och platsen valdes därför att det där fanns en liten fors, tillräcklig för att driva den bläster som behövdes för att smälta malmen. Dessutom mycket gott om närliggande kolskog.
Ägaren Daniel Sandersson dog och hans döttrar sålde hans andel till Borgaren Klaus Christoffer Kegel från Karlstad. Denne Kegel hade dessförinnan köpt Kärns Gård och den nyanlagda Näshammaren. Kegel var i stor skuld till handelshuset Amiga i Göteborg, och i skuld till bl.a. Reinert Funke som var mästersmed på Norum. När Kegel dog 1654 så dog också Acksjöhyttan.
1673 så förändrades hyttegendomens status till ”Acksjöhyttan ¼ mantal skattehemman ”, som från början endast betalat järnskatt, dvs. 10% på produktionen, så länge det fanns någon. Under åtskilliga år betalades alltså ingen skatt.
Acksjöhyttan följde ägarskapet på Kärns Gård från 1640-talet ända till 1856, mer än 200 år.
Kärns Gård fusionerades med Mölnbacka Trysil och fanns kvar i detta bolags ägo tills markbyte skedde med Nyeds kommun på 1900-talet.
Nedläggningen av Acksjöhyttan, finns dokumenterad i tingsprotokoll.
Utöver tackjärnet som av naturliga skäl gick till Näshammar, så påstås att spishällar tillverkades där, en skall ha funnits på Kusfallet i Acksjön och en på Klockarudden i Upperud. Någon har också sett en på Grönfallet. På dessa spishällar stod ingjutet Acksjöhyttan, (en förkortning av namnet) samt ett årtal från mitten av 1600-talet.
På 1870-talet grävde ett par personer i lämningarna efter hyttan, för att ta reda på masugnskloten. Några masugnsklot hittades inte, men däremot grävde skattsökarna fram två stycken ställhallar.
Man kan givetvis fråga sig varför hyttan lades just där, långt från all malm, väglöst land – bara vinterväg och varför den lades ner.
Men anläggningen är märklig, om man jämför med tex Mångshyttan vid sjön Mangens utlopp så är förhållandena dem emellan, och järnberget i Nordmark där båda tog sin malm, helt olika.
Transportförhållandena var lika tills man kom till Västra Paradis. Till Mångshyttan var det plant eller utför. Till Acksjöhyttan var det uppför och åter uppför (nivåskillnad mellan Pardix och Acksjöhyttan var 80m) Man klarade inte att köra 500 kg lass till Acksjöhyttan.
Eftersom det var stångjärnssmidet som var prioriterat i Nyed, så var böndernas kolnings-transport skyldighet kopplat till denna produktion. Inte till malmtransporter.
Till Acksjöhyttan var bönderna tvungna att leverera 10 milor kol/år. Acksjöbönderna, Herrån, Västanå, Jonsbyn, Örtnäs och ” Marit i Dufvenäs” fick denna kolningsplikt för Acksjöhyttan. Men ingen Nyedsbonde eller Acksjöbonde kunde åläggas att köra malm till Acksjöhyttan. Man lejde in Fryksdalingar för de olika transportslagen.
Det blev alltså för dyrt att driva hyttan med lejt folk som skulle köra malmen. Kanske fanns det en förhoppning om malmfyndighet i bergen runt Acksjöhyttan. Dessutom den varierande och osäkra vattentillgången.
Kyrkan ägde nästan halva Hulteby hemman och prosten Luth var entreprenör och anlade första stångjärnssmedjan i Nyed. Hulteby och prosten Luth hade fallrätten från Horssjön till Borssjön. Detta innan Jonsbyn och Herrån fått sina skogar. Bergmästarämbetet ansåg att Acksjöhyttan får byggas och tilldelade till den, därför skogen norr om byarna. Senare fick både Jonsbyn o Herrån skog norr om Acksjöhyttan.
Hyttruinen
Hyttruin var 13-14 meter i diameter och i väster intill 2.5 m höjd av jord, slagg och enstaka stenar, kraftigt övertorvad och gräsbeväxt. I kullens mitt är hyttpipans övre del bevarad, 1.5 m hög, med en uppskattad innerdiameter på 1.5 m, av 0.1-0.5 m stora tuktade stenar med fastsintrad slagg. Beväxt med två kraftiga granar, en björk, en asp samt lövsly. Intill och NÖ om ovanstående är en rektangulär grop,7×3 m stor (N-S), i NÖ delen 1.2 m djup och i SV delen 0.2 m djup. Kanterna utgörs av inslag av slagg.
Fyra meter NNV om ovanstående är en rektangulär grop, 7×3 m och 0.3 m djup med begränsning av jord med inslag av slagg. NV om ovanstående är en framdragen körväg (NNÖ-SSV) i vars kanter syns tämligen rikligt med kol och rödbränd jord. Slagg förekommer även i bäckfåran väster om ruinen men inget egentligt slaggvarp finns i området. Hyttlämningen har röjts från trän och sly samt inhägnats med ett enkelt trästaket.
Mulltimmerhytta
Acksjöhyttan var troligen en mulltimmerhytta.
Enligt wikipedia: Mulltimmerhytta är en konstruktion för smältning av järn ur malm. Det är en äldre typ av masugn vars centrala delar, kallad pipan, är uppförda av eldhärdig sten. Den övre delen är utvändigt klädd i timmer och värmeisolerad med mull (jord, sand och sten), därav namnet. Den nedre delen är byggd av kallmurad natursten.
Masugnstypen infördes till Sverige från Tyskland under 1600-talet. Konstruktionen kunde förbättras under 1700- och 1800-talen, men trängdes undan av järnverken i slutet av 1800-talet. Under 1900-talets första del lades de sista mulltimmerhyttorna ned.
Exempel på Mulltimmerhytta som visar
sektion genom masugnen