Problemet löstes genom frivilliga insatser.  Virke togs från klockarskogen, Ekevikarlarna fällde träden, bönder med hästar drog fram dem, Nyby höll traktor till sågbänken, bönderna släpade bort sten vid grundgrävningen, grus kördes gratis med Lindös och Valle Törngrens lastbilar.  Arbetet skedde kvällstid efter dagens jobb. Karlarna slet halva nätterna och kvinnorna kom med kaffe och smörgåsar. Det var glädje och fest i backen var och varannan kväll. Grunden stod klar hösten 1946 och ett år senare stod bygdegården klar.  Självaste biskopen stod för invigningen. Socknen hade 350 invånare och alla som kunde deltog.

Bygdegården lever vidare tack vare medlemsavgifter, gåvor och de ideella krafter som alltjämt stöttar föreningen genom styrelsearbete, skötsel, tillsyn och aktiviteter.

Fakta ur Sture Källbergs: Rapport från medel svensk stad Västerås

 

Det till synes lättbegripliga namnet Kärrbo är inte alls så enkelt att tolka som man kan tro.

Det äldsta kända namnbelägget är från år 1302 då det skrivs parochia Kiefri (lat. parochia = socken). 1357 läser man ij Kæwrbosokn. Det fornsvenska namnet på socknen har alltså varit Kæver, vilket kanske äldst har avsett en ö eller halvö. Namnet hör troligen ihop med dialektorden kvaver och käva som betyder ungefär ”sumpig plats kring källa” resp. ”Uttorkad ågren”. Av det fornsvenska Kæverboa sokn, alltså ”Käverbornas socken” har den nuvarande namnformen Kärrbo socken bildats.