Resumé

Småbönder är icke önskvärda element i det Sverige, Erik Olsson här beskriver. Stora enheter är slagord i 50-70 talets jordbrukspolitik. Industrin skall utvecklas och någonstans ifrån måste arbetarna tas.

”Då möts där tvenne herrar vid maktens runda bord. De säger, bonden måste bort, ja lockas från sin jord. Ja folket måste plockas till stat och industri. En nämnd får forma bondens liv, med lag och direktiv.”

– Hur var det på LRF mötet igår frågar Anna, maken Lars, en vanlig morgon i ett dalsländskt småbrukarkök? – Jo… det var väl som vanligt. Fast där var allt en som hade idéer. Han prata om någonting han kallade ”Den yttre rationaliseringen”. – Den ”yttre vadå sa du”? Svarar Anna. Och hennes fråga får symbolisera småbrukarnas undran över vad som sedan hände i jordbrukspolitiken. – Det ska va´ stora båtar, stora gårdar, och stora företag.

Annat var det förr. Det är Per och Viktor som sitter, med varsitt metspö, vid Vänerns strand och kåserar över det som varit och vad som händer. Plötsligt kontrollerar lantbruksnämnden det mesta. Vem det ska satsas på. Vem som ska sälja. Vem som ska köpa. Djurhållning och lagård, allt ska ha särskilda mått, och kontrollanter finns som ser till att de efterlevs. Bönder tvingas lämna sina hem.

En del flyttar till Göteborg för att där försöka finna ett nytt liv. Janne Blom, son till en bonde från Gestad, som tvingats sälja, får jobb på Götaverken. Men inte bara krisen i jordbruket skördar sina offer utan också varvskrisen. Janne Blom mister sitt jobb vid varvets många permitteringar, och tvingas bli uteliggare.

Sedan svänger allt. Lika plötsligt som den svenska landsbygden tömts på liv, lika plötsligt ska den nu leva upp. Och ett nytt slagord myntas. Hela Sverige måste leva… Inte underligt att Lars och Anna funderar.

”En enda sak är säker och det är tidens gång att allting kommer åter och allting börjar om. Och fastän våra röster ska mattas och förstummas, ska nya röster sjunga, ska nya röster sjunga.”

Tack Eric!

Till dig Eric vill jag säga Tack… tack för den här lektionen om Sveriges jordbrukspolitik. Om den kunskap jag fått, om vad lantbruksnämndens styre betytt för det småbrukar Sverige. Jag minns Gestad från min barndom. Jag minns ljusen som lyste i alla gårdar och stugor. Jag minns ljuden, jag vaknade till varje morgon. Det var traktorer som gick igång, mjölkhinkar som skramlade, tuppar som gol och hönor som kacklade.

Jag minns ljuden i skymningen. Ljuden av hammarslag. Kor som ropades in till mjölkning. Hundar som skällde. Fasantuppen som kallade ihop de sina för natten. Ljud som berättade om liv. En bygd som levde. En bygd att leva i. Självklart visste jag vem som bodde i varje stuga, varje gård. Det visste alla.

En gång gick jag vilse, hittade inte hem. Utan, blev gråtande gående på en dammig landsväg. Då kom där en flicka. Hon hette Birgitta och var från Hallstorp. Naturligtvis visste hon, utan att fråga, vem jag var och var jag bodde. Hon satte mig bak på cykeln och skjutsade hem mig. Sedan flyttade min familj och jag. För att lantbruksnämnden hade bestämt sig.

Det var inte vi som skulle ha gården vi redan bodde på. Det var någon annan, någon att satsa på. Många år senare kom jag tillbaka. Gårdar var sammanslagna. Hus stod tomma. Jag satt i sommarkvällarna och lyssnade, efter ljuden. De välbekanta ljud som ännu levde i mig. Dom fanns inte där. Där var inga hammarslag i kvällen, Inga ljud från barn som skrattade och lekte, och vars röster bars över slätten. Inga fasaner ropade i skymningen.

Den bygd jag kom tillbaks till var inte den jag lämnade. Erik! Du gav mig den kunskap jag behövde, för att förstå vad som hänt med den bygd, som en gång var så full av liv. Du har dokumenterat en tid och ett skeende som förändrade vårt land, ett dokument av kulturhistoriskt värde. Första spelet du skrev var ett stort och viktigt kulturhistoriskt dokument även det. Där jobbade vi tillsammans och kunde utveckla spelet efterhand.

Jag kunde be om scener som förtydligade, fördjupade, eller införde andra öden och skeenden. Den förmånen fick vi inte nu. Du skrev manuskriptet och lämnade oss. Jag fick i min hand en händelsekedja jag inte visste något om, min bakgrund till trots. Visst hade mina föräldrar då och då, eller kanske rent av ofta klagat över lantbruksnämnden och deras styre. Men många tycker att, bönder… De gör då inget annat än klagar. Förlåt, jag tillhörde också dom. Eric… Tack vare ditt spel, vet jag. Vet och känner den förtvivlan och den frustration lantbruksnämndens styre ”vanstyre” åstadkom.

Naturligtvis finns där också positiva vinster, både vad gäller ekonomi, och samhällsstrukturer. Men det var inte det du valde att skildra. Du valde att skildra ett skeende och en bygd med ett inifrånperspektiv. Ett skeende med förödande konsekvenser för den bygd som låg ditt hjärta så nära, Gestadbygden. Sagan om Gestad bygden. Sagor brukar ha ett lyckligt slut? Den här sagan får ni som sitter här i kväll själva tolka. Men sista scenen avslutas i hoppets tecken. Hopp om en ny tid där bygden lever, där allt börjar om, de unga tar över och nya röster sjunger.

Tack Eric. Och tack alla skådespelare, musiker, ljud och rekvisita ansvariga samt roddare som hjälpt mig att bygga spelet. Tack för tålamod, inspiration, delaktighet, engagemang och skratt. Och Marina tack för alla goda smörgåsar du brett åt oss innan du i all hast iklätt dig skyddsängelns roll för att inta scenen.

 

Manus: Eric Olsson
Regi: Gunilla Rubbestad
Musiker: Barbro Magnusson (Synt och Cittra), Fredrik Almqvist (Piano)

 

Speldagar 2008

Premiär
Den 8 Mars kl.19.00

Övriga Speldagar
Den 9 Mars kl.15.00
Den 12 Mars kl.19.00
Den 14 Mars kl.19.00
Den 15 Mars kl.19.00

Spelplats: Gestads Bygdegård

Mat och kaffet till publik och ensemblen fixade:

 

Rollista

Lars: Torsten Frendberg
Anna: Carina Håkansson
Gunnar: Fredrik Almqvist
Maria: Marina Karlsson
Per: Gustaf Löfström
Victor: Tore Berg
Tilda: Helen Jansson
Riksdagsman 1: Karl-Johan Zetterström
Riksdagsman 2: Allan Sahlbom
Janne: Karl Johan Zetterström
Kontrollanten: Allan Sahlbom
Bertil: Hans Hultén
Skyddsängel: Marina Karlsson

 

Övriga medverkande

Ljus/Ljud: Thor Andersson
Sufflös: Gun Frendberg
Rekvisita: Gunilla Rubbestad
Scenarbetare: Ulla Lindberg

 

Pressklipp