Mycket speciell vinter nu i år. Kanske inget nytt om man ser till enskilda fenomen. Jag kan tycka att flera saker sammanfaller. Tänker på en sådan sak som snöskoteråkningen. Lite snö, javisst. Bortblåst snö på fjället. Stubbar under snön i skogen är ovanligt lite täckta av snön. Stenar efter lederna som vanligtvis göms av snön. Bäckar som inte frusit eller blivit täckt med snö – eller att vinden svarvat ur vid en kallkälla. Uppräkningen kan fortsätta…

Skolv på isen – ”snabba” temperaturväxlingar gör att isar (främst när det är lite snö), sjöisen reagerar på något vis. Kallnar det så blir det spricker isär. Idag endast ett par cm snö på sjön.

 

 

Blir det plötsligt varmare blir istället isen längre/större. Vanligtvis viks isen upp eller ner, någonstans tvärs (rakt) över sjön. Ibland glider den ena av de två iskanterna ovanpå den andra som på bilden ovan.  Kör man in i kanten, ja då får man ta i beräkningen att det blir stopp.

 

Lite längre ut från Storholmen  finns ytterligare någon kant som minner on vad som skett.

Det är bra att se sig för även på isen särskilt vid dålig sikt. ”Snöblinna” är ett begrepp när det är svårt se konturer i naturen.

Ta det lugnt på turen!

Hälsningar

Per-Johan