Utvalnäs Församlingshus, som är mycket vackert beläget vid infarten till det gamla fiskeläget, uppfördes och invigdes 1912. Därmed tillgodosågs ett tydligen sedan länge känt behov av en samlingslokal, särskilt en kyrklig sådan, även här i detta gamla fiskeläge.

På något sätt skrapade man ihop medel till en byggnadskassa och hade tydligen därtill infört en arbetsplikt. Den som inte kunde fullgöra sin arbetsinsats fick istället fick lägga en dagsförtjänst, vilket då var ca. 2 kronor, till byggnadskassan.

Genom gemensamma ideella insatser av både bybor och sommarboende, såväl vad det gällde arbete som kostnader och helt utan några som helst bidrag från det allmänna, byggdes så 1912 ett hus efter ingenjör Arvid Björks ritningar. Därmed fick nu också Utvalnäs äntligen sin samlingslokal, sitt församlingshus.

Den verksamhet som kom att bedrivas i församlingshuset blev också huvudsakligen av religiös karaktär, mest kanske av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS), men även av andra frireligiösa samfund; Frälsningsarmén, sjömansvården m.fl. En rätt livlig ungdomsverksamhet bedrevs också, 1919 bildades t.ex. ”De ungas Förbund” och från mitten av 20-talet – början av 30-talet, något som kallades ”Juniorerna” samt, inte att förglömma, söndagsskolan som omfattade så gott som alla barn från Utvalnäs och Bönan, där den obligatoriska söndagsskolefesten tredjedag jul, särskilt för oss barn, var vinterns höjdpunkt.

Efterhand som åren gick så blev de som försökte hålla de olika verksamheterna vid liv både äldre och färre vilket bidrog till, särskilt under 60-talet, att aktiviteterna minskade i församlingshuset, vilket i sin tur bidrog till att ekonomin försämrades och att underhållet såväl utom- som inomhus blev eftersatt. I början av 70-talet hade huset helt enkelt börjat förfalla.

En ättling till en av familjerna som ursprungligen var med och uppförde huset, den pensionerade fiskaren Gunnar Dahlström, som tillsammans med hustrun Anna var de sista som försökte hålla verksamheten vid liv, såg husets förfall och tog då ensam och på eget initiativ tog itu med att börja rusta upp huset igen. Han fick ganska snart hjälp i arbetet av två andra likasinnade, Erik Nordin och Bror Sundin, också de pensionerade fiskare, med starka släktband till några av husets grundare. Renoveringen av huset, som dessa tre eldsjälar startade, blev snabbt något av ”en hela bygdens angelägenhet”.

Arbetet som fortsatte under hela 70-talet gav så småningom resultat; Ett helt nytt tegeltak, en ny skorsten, bättre isolering, ett så gott som helt nytt kök, helrenovering av både lilla- och stora salen, vatten och avlopp, elvärme m.m. Listan kan göras hur lång som helst.

All denna renovering fortsatte i takt med vad ekonomin tillät. I slutet av 1970-talet tyckte man sig se ett tillfredställande resultat av allt detta gemensamma slit och man inledde slutspurten med att inreda en del av vinds-våningen till vävstuga, vilken till allas glädje stod klar hösten 1980. En mångårig dröm hos bygdens kvinnor hade därmed förverkligats och med den entusiasm som denna vävstuga har mottagits, har det visats sig att detta var en både god och klok investering.

Idag förvaltas huset av IK Argos styrelse och tillsammans med medlemmarna upprätthålls skötseln av huset.