Beslut om allmän folkskola togs redan 1842 men det dröjde länge innan de olika socknarna orkade verkställa beslutet.

Under första delen av 1800-talet skulle klockaren lära barnen att läsa, eller tänktes åtminstone göra det. Den första uppgiften, från omkring 1847, om Stråvallas skolväsen är en anhållan från Joachim Sandberg till Prosten om att denne skulle hålla förhör med de tolv elever som Sandberg undervisat i sin ambulerande skola.

Vid laga skifte på 1860-talet avsattes en skolhustomt på 54.000 kvadratfot, plus 2.000 kvadratfot trädgård. Först 1875 byggdes ett hus med skolsal och bostad för läraren. Den 15/12 1875 anställdes Anders Skogström som ordinarie lärare i Stråvalla med en lön av 500 kronor om året.

Den 11 september 1880 brann skolhuset i Stråvalla. Läraren och hans familj måste rädda sig i nattdräkterna. Allt lösöre blev förstört och ingenting var försäkrat. Skolhuset blev 1882 ersatt med ett nytt på samma plats. Någon småskola fanns inte förrän på 1890-talet. Efter tillbyggnad innehöll huset två salar och två lägenheter samt ett s. k. kommunalrum för sammanträden.

I början på 1950-talet var Centralskolan i Väröbacka färdig att ta emot också barnen från Stråvalla. Man diskuterade nu vem som ägde skolhuset som låg på ofri grund. Var det Värö ”storkommun” eller hade Stråvalla församling del i byggnaden. Alla var överens om att ”Skolan” måste bevaras som lokal för sammanträden, studiecirklar, bibliotek m. m. Efter andelsteckning, i vilken också församlingen deltog, bildades Föreningen Stråvalla Hembygdsgård. Kommunen avsade sig alla anspråk på att vara ägare och beviljade anslag till ombyggnad.

Båda skolsalarna och kapprummet slogs samman till en sal och en av lägenheterna blev till kök och mindre sammanträdesrum. Ombyggnaden blev klar 1956 och då måste styrelsen gå i borgen för ett lån på 10.000 kronor eftersom huset låg på ofri grund. Kommunen ville inte engagera sig för mycket eftersom man tänkte sig att bygga en ”bygdegård” för hela Värö kommun. Inkomsterna från kalas och andra lokalhyror räckte inte till men genom att hyra ut 4 små lägenheter till sommargäster kunde man klara ekonomin  och så småningom amortera av lånet. Köket byggdes om och elvärme installerades men efter mer än 30 år behövdes en rejäl ansiktslyftning.

I samband med den s. k. 90-talskrisen ställde staten upp med pengar och AMS-resurser för att rusta upp samlingslokaler. Detta blev chansen för det gamla skolhuset i Stråvalla som nu kunde bli till vad det är i dag.